Kan det verkligen vara så att vi ser saker på så olika sätt?
Har i vanlig ordning varit i stugan och där gått med Peter i skogen!
Ja så långt är väl allt som vanligt, det är när vi börjar gå och jag försöker titta febrilt vart jag ska sätta ner foten för att det inte ska knaka som alla tankar kommer.
Sen börjar fantasin skena iväg.........
Här har nog älvorna dansat omkring i mossan och lämnat änglanät i träden som gnistrar i morgonsolen.
Jag ler för mig själv och tjorvar upp kameran ur fickan, slår igång den och zomar..... Ett mekaniskt zoooom hörs från kameran och jag sneglar på Peter som går försiktigt mellan träden.
-Zooooom, snapp & KLICK!
-Förlåt det var så vackert!
-Hmm, säjer Peter & går vidare.
-Kolla här har det gått en älg på morron spåret är mjukt
och det är inge´ frost!
-Mmmm, svara jag och drömmer mig bort i den krispiga morgon luften!
Kan inte låta bli att lyfta blicken mot skyn
det är så fuktig luft att det nästan yr snö i den kalla luften.
Jag är helt övertygad om att det är här Trollerna bor,
bland mossan, stubbar, gropar och löv...
-Zooom, snapp & klick!
-Vad var det nu då?
-Men ser du inte så vackert det är med skägglav och frost i motljus?
-DU är inte KLOK som värsta pressfotografen!
Är det bara vi som ser det vackra i saker och ting eller ser det lika ut för honom men utan allt det magiska?
Massor av Kramar från Marith
som vet var Trollen och älvorna bor!
