Inredningsäventyr...

Jag talade ju om förra helgen att jag skulle på äventyr..

(Men att det skulle bli så här visste jag inte när jag skrev mitt förra inlägg)

Att hitta saker som man kan använda i sin inredning är

ju ett ständigt detektivarbete men att det ska vara så svårt....

Ja jag säger då det!

Jag hade ju sett en sak som jag bara var tvungen att hämta hos

mamma & pappa som funnits där hela mitt liv men som nu helt

plötsligt var intressant!

Jag och Tilde åkte dit med kameran i högsta hugg.

-Pappa, jag tänkte ta den där dörren som hänger i vedboden!

-Vo sko dö nö järra? (vad ska du nu göra)

-Jag ska ha den inne!

-Jo, vi ska ta kort på den sa Tilde

-VA!?

-Jo, mamma ska klättra och jag ska ta kort!
-Nä, nö gå i å ta neer döörn! (nä, nu går jag & tar ner dörren)

- NEJ! Du får inte röra den jag måste ta kort...

Med bestämda steg gick hela familjen ut i vedbodan och

pappa ville absolut inte att jag skulle klättra på veden.

-Jag tar ner den, sa han bestämt!

Det slutade med att jag som stod beredd med kameran höll

på att få hela dörren på mig och pappa hörnet i huvudet!

Det är en jätte gammal dörr med härligt rostiga

gångjärn och en kedja som handtag.

På baksidan är det ett gammalt lås om är jätte vackert

så jag kan välja viken sida jag vill ha utåt.

Pappa hjälpte mig lasta för den var riktigt tung och jag

vill ändå skryta lite med att jag är ganska stark.

Han envisades om att komma & hjälpa mig bära ut den men

när vi kom hem på gården tänkte jag att nog är det väl ändå

märkvärdigt det här är väl ingen match!

Så jag tog bort stropparna och tjorvade ut dörren försiktigt.

-Ska du inte vänta på morfar?

-Äh, din mamma är stark...

Jag tog ett stadigt tag om dörren framför mig och genade över gräsmattan...

Men innan jag visste ordet av så kände jag hur min fot fastnade på

telestolpen som vi har som avgränsning mot gräsmatta.

Foten vek sig och jag ramlade raklång med mitt knä i blombänken

stötte mitt andra knä som tjorvar efter det jag haft det ur led några

år tidigare och bet mig i läppen så det började dunka av blodtillförseln...

Med leriga byxor och å putande läpp kravlade jag mig upp i

samma veva som grannarna fickbesök...

Snabbt på fötter och med en storögd dotter stirrande på mig och en

pappa som just kom med bilen på infarten inser jag att det här

med inredning inte alltid är så lätt...

Vad jag har tänkt göra med dörren det bjuder jag på en annan dag!

Så tills nästa gång, ha en skön helg!