Usch, hatar att vara sjuk men vad hjälper det.Enda trösten just nu är att skjutdörrarna är på plats!
-Kom och håll här! ropar Peter
-Orkar inte! svarar jag
-Du måste, annars blir det krasch!
På ostadiga ben håller jag krampaktigt i dörrarna!
När någonting väl ska ske på momangen är det just sådana gånger när man känner sig misserabel!
Nå, hur som helst dörrarna är på plats och jag blev jätte nöjd!
Hallen känns lite mindre men man vänjer sig nog ganska fort.
Nu ska jag krypa under filten igen.
Kram Marith
