Kisar och sörplar på kaffet, så otroligt tyst det är SUCKAR, just det här måste ju vara livet på en pinne. Lutar mig bakåt och sneglar ovanför mig, det prasslar i gräset och vore det inte för att jag ligger insnirklad bland trädgårdmöbler och krukor på min fina bro så skulle jag
nästan kunna höra vågor..... inbillning?
Jag vet men det vore fantastiskt.
Kanske sista sommarmorgonen
- Carpe Diem!
Kram Marith
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar