Vallmo... ...jag är helt galen i vallmo
kan inte förstå varför, kanske för dess underbara färg!
Små lurviga knoppar som gömmer på en hemlighet... likt en fjäril.
Jag sådde en påse med kornvallmo i en av pallkragarna och nu
blommar det för fullt så det är en fröjd för ögat.
Sommaren börjar lida mot sitt slut och barnen längtar faktiskt
till skolan som börjar på måndag.
Mest efter alla kompisar skulle jag tro...
Jag är ledig hela veckan för att de ska få en lugn start
på första skolveckan.
Har alltid så dåligt samvete eftersom våra barn har långa dagar
med tidiga mornar (06,00)
Men så är det man lever i den ständiga stressen av
arbete och hemma/hushållstjänst
Inte minns man att det var så här när man var liten eller?
Mamma var ju alltid hemma och pappa kom hem lagom till middagen
jag gömde mig alltid i vår stora garderob i köket och pappa sa alltid
- wosch jär aMarith? (var är Marith)
-It veit i! (inte vet jag) svarade alltid mamma
Å lika överraskad såg pappa ut när han "hittade"
mig ihopkrupen på en av hyllorna!
-Jasså järe jenna dö jär! (jaså är det här du är!)
Ja det var tider det som aldrig kommer igen...
Så ta hand om era barn lite extra nu när
skolan startar jag ska iaf försöka!
