Har man inte vackra vita fönster på insidan så får man väl
dekorera på utsidan i stället.
Jag är absolut inte kompis med murgröna men
jag gör tappra försök gång på gång!
Nycklarna har jag köpt hos Tistel.
Ser ni den rostiga gamla spiken?
Åkte till mamma & pappa för jag vet att det
finns rostiga gamla spikar där.
Åter igen skakar pappa på huvudet när jag med bestämda
steg småspringer mot mitt mål.
I ladan där finns det de visste jag & med lite krångel eftersom luckan
är trasig och sitter knappt på plats lirkade jag mig
in med överkroppen genom öppningen.
Hm.... lådan var långt in och eftersom
luckan inte går att öppna helt kan jag inte kliva in.....
Jag hänger upp magen på kanten (tur man har mjuk mage)
och tippar in genom öppningen och med benen i vädret som motvikt
får jag fatt på en spik som verkar bra &
just då hör jag Antons röst utanför.....
-Mamma... varför har de så korta dörrar?
-Stonk.... stön.. det ska vara så här...
-Men det är ju så hög tröskel?
Jag lyckas tillslut få fatt på en spik och triumferande håller
jag upp den framför pappa...
Jag väntade mig ju inte ett glädjetjut men att
han ser så oförstående ut kan jag inte förstå?!Det förstår väl vem som helst att har man rostiga nycklar
så måste de ju hänga på en rostig spik!
Hoppas ni har det bra och tusen tack för att ni tittar in till mig det
gör mig så hjärtans ♥ glad att hitta små hälsningar!
