.jpg)
Skulle följa med Peter och Vilja på en skogspromenad på kvällen men vem kunde ana att det skulle finnas gigantiska blåbär längst vägen.
Som tur var hade jag en påse i fickan och som värsta björnen trampade jag fram på mossiga stubbar bland ris och svamp åh vilka blåbär!!!!!!
Glömde tid och rum och mina kamrater. Peter fick promenera själv för inte kan man sluta plocka när man ser större å större å ännu större bara liiiite längre in i skogen.
Tur att Peter är som en levande GPS och Vilja har öron och nos för mitt lokalsinne är obefintligt när jag far fram i skog och mark!
Det är väl det man gör fel... man lyfter inte blicken!!
Jag tittar ALLTID ner i marken när jag är i skogen på jakt efter blommor, grenar, stubbar eller vacker mossa.
Peter höjer blicken ser landskapet, möjliga stigar, vägar & skapar minnesmärken så har han en gång varit på ett ställe hittar han exakt samma väg igen, beundrar honom verkligen i skogen där han rör sig på samma sätt som jag gör hemma!!
Ett skall avbröt mig i bärplockningen och ett skratt från Peter...
- Det är ju bara matte Vilja, ingen björn
även om man skulle kunna tro det!!!
En liter fick jag ihop och till barnens lycka bjöds det på blåbärssmoothie till kvällsmys!
Glass
Mjölk
Å en näve blåbär
Så ett tips till er som färdas i skogen
- lyft blicken!!
Kram Marith
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar